Man lär sig!

Tiden efter resan med lilla huset har varit aningen rörig. Vi kom ju hem sent en söndag och resterande dagar var fyllda med tvätt, fixande med balkongväxterna, rensning av hotmail och uppdatering av barnens liv och leverne den senaste tiden. Lördagen hade vi besök av ett syskonbarn med man. Jag har bara träffat henne en gång tidigare  - på min mammas begravning och då blev det ju inte tid för något "lära känna".
Jag bjöd på vegetarisk lasagne! Dom som känner mig blir inte överraskade  - det är nämligen den enda maträtt som jag är säker på blir god. Jag var ju lite stressad och nervös inför besöket och vid sådana tillfällen kan exempelvis matlagning bli tämligen kaotisk särskilt med ett recept som jag inte provat så många gånger. Förut hade jag pippi på att prova nya recept när det skulle komma gäster - inte bra, inte bra!
Hur som helst blev det en trevlig kväll med visning av foton, barndomsberättelser och funderingar omkring hur vår uppväxt hade varit. Vädret var strålande , mycket varmt och vi beslöt att ta en promenad längs älven. Föga anade vi det spratt naturen sklle ställa till för oss. Vi gick rätt långt och inbegripna i samtal såg vi inte hur himlen blev allt svartare.Och så öppnade sig himlen! Elton J blev livrädd - nästan mer av ösregnet än blixt och dunder.Eftersom jag bar honom kunde jag inte springa lika fort som dom andra. Den lilla killen är ganska tung, en längre sträcka, så vi vilade en stund under ett träd. Filosofiska funderingar dök upp typ : ska man stå under ett träd när det åskar  och hur långt bort står det allra högsta trädet !? Min nya klänning var dyblöt, trosorna klibbade därunder och när regnet forsade nerför benen tänkte jag att detta är nog enda gången det inte gör något om man kissar på sig! Elton J skakade och gnydde och jag insåg att det bara var att bita ihop och springa hem. Inte en skymt av dom andra. Jag sprang det fortaste jag kunde och tänkte att om inte Drifter kommer emot mig med ett paraply kommer jag aldrig att svara ja på ett frieri. Han kom - cirka fem meter hemifrån! Det var minsann i grevens tid min käre Drfter!
Det var först när vi kommit innanför dörren som de andra såg att det var något annorlunda med regnvattnet som rann av mig - det var blått !! Allt blev blått - underkläder, kroppen, skorna och handduken jag börjat torka mig med.Textilierna gick att få rena - man har väl Vanish men kroppen var blå även efter flera duschningar och skrubbningar. Så har jag lärt mig att en batikklänning ska tvättas innan man använder den!
Om - utifall att - det börjar regna!