Blåsigt värre

Det blåser i träden så Elton J tror att de ska anfalla honom.Han är inte så förtjust i att gå ut om det blåser mycket. Om han vägrar brukar jag bära iväg honom en bra bit bort från huset och då glömmer han att han inte ville gå ut och kör igång med spårning och småskvättande.Är det blött i gräset blir det bara halva långpromenaden. Blött gräs är nog det värsta han vet och inatt vräkte det ju ner så blött var det.

I söndags var vi och sålde lite jox på loppis.Det blev inte mycket till förtjänst efter två helgers rotande och packande men en del större grejer försvann dock. Man får inte ge upp - nästa gång kanske det går bättre. Min största behållning från den dagen var att jag träffade en klasskamrat från Komvux. Vi läste gymnasiekompetens ihop i början av -80talet. En väldigt trevlig kvinna som bla sålde hemstickade sockor i all världens färger och storlekar -  så himla fina. Jag beundrar hennes fantastiska tålamod och minns mitt misslyckade försök i klass 6. Fem strumpstickor och ett grått jättevasst garn var bara för mycket. Hade jag haft en liten gnutta engagemang för stickning så försvann det där. Fast egentligen inte! Jag gjorde ett försök som nybliven mamma och började sticka en tröja till sonen som efter ett tag skulle bli en väst som efter ett tag till skulle bli en  mössa och som slutligen blen en mössa till dockan. Den blev fin:).
Hur som helst så köpte jag ett par sockor till mitt nästa barnbarn som är på väg. Världens minsta och så söta att man får tårar i ögonen.

Dagen efter loppisen sov Elton J nästan hela dagen. Han hade ju varit hos "syrran"  - blivit drillad i sitt,ligg och vacker tass och varit på uteservering så han hade haft jättetrevligt och var totalt slut